Sketväder

Ikväll, 9 dec, skulle vår kör Gothia Show Chorus gjort premiär i den Sjungande Julgranen i Bältespännarparken. Föreställningen ställs in på grund av stormen. Jag gick just och hämtade lunch och höll på att blåsa omkull. Då är man ju glad att vi inte ska stå utomhus och sjunga men... vi har sett fram emot det så!

Nä, jag får pigga upp mig med en kopp Bright Mood istället. Och vi ska ju sjunga fler gånger!

Gothia Show Chorus underhåller i Sjungande Julgranen följande datum:

Söndag 11 dec kl 15.30 samt 16.30
Måndag 12 dec kl 18.00 samt 18.45
Måndag 14 dec kl 18.00 samt 18.45
Måndag 16 dec kl 18.00 samt 18.45
Måndag 19 dec kl 18.00 samt 18.45

Svar på tal...

Glad i hågen gick jag upp i morse och fram till vår kalender-julgran för att hitta dagens paket, nummer 8. Jag letade men hittade inget. Till slut fick jag fråga Mannen. Han erkände mycket skamset att han inte... hade en paket till idag och att jag skulle få det sen.

Idag dricker jag Classic Cinnamon Spice och den smakar helt ljuvligt juligt ihop med en saffranspralin från Berzelii Choklad. (För dig som bor långt från Göteborg rekommenderar jag Berzelii Choklads Webshop.)

Åh, titta! På den lilla fliken på tepåsen står det "A tiny impatience destroys a great plan".

Ambitioner inför julen

Man blir så entusiastisk. Man gör stora planer. Man gör många planer. Man gör inte alls allt man planerat.

Därför sitter jag här och avnjuter en köpt chai latte från Espresso House istället för att följa min ambitiösa plan att dag för dag blogga om Yogi Tea. Jag köpte förpackningen med tolv olika teer (två av varje) som räcker hela december, precis som en julkalender.

Man kan ju inte kickstarta en kalender sex dagar efter den borde ha startat, men jag kan säga att jag föredrar Sweet Chili framför Ginger Hibiskus. Och Licorice vet jag är jättegod (den spar jag på till senare). Jag är väldigt nyfiken på Jamaica, och undrar om den värmer lika bra som Heartwarming. Annars blir det mest Echinacea eller Green Energy så här års.

Vi har ju en kalender hemma, Mannen och jag. Vi gjorde en tyggran och på den sätter vi små paket. Jag får öppna de med jämna datum och han de med udda. Tanken var att man ska ge bort små enkla saker som man kan ha nytta av (men inte för enkla saker, man får inte ge bort suddgummin, säger Mannen). Han har hittills fått parfymprov, choklad, snapskryddor och jag har fått en stark magnet, klädnypor och en garntomte till granen. Vi ger uppenbarligen bort till den andre vad vi egentligen själva vill ha. Antingen det eller så får jag dra ner lite på ambitionerna här också. Så blir det, nästa paket jag slår in blir en [HEMLIGT].

Askungen-dag

Nu är klockan 15:09 och har precis tagit dagens första kopp te. Den brukar jag hämta när jag kommer in på morgonen. Idag har det varit mycket, precis hela tiden. Jag känner mig som Askungen.

Swingkultur ftw!

Häromveckan var jag på radio och pratade lite om swingdanser och varför det är så populärt. Två dagar tidigare hade jag blivit uppringd av fröken L (anställd på Sveriges Radio) som ville ställa lite frågor om swingtrenden. Hennes tes var att swingdanser är den nya salsan vilket jag inte riktigt visste om jag höll med om - mest för att jag inte vet hur salsan var och följdaktligen inte kunde jämföra med den. Jag ställde i alla fall upp på en liten intervju i direktsändning med Erik Blix.

Framtill själva radiodagen frågade jag folk via Trynaboken, "varför tror du att swingdanser har blivit så populärt?" och fick en mängd svar som kan sammanfattas så här:
* lindy hop och swingdanser dansas till musik som ger glädje och danslust - man blir lycklig!
* lindy hop innehåller mycket improvisation vilket öppnar upp för musikalitet/musikanpassning i dansen på ett sätt som andra danser inte gör
* Populärt!? Det är alldeles för få som dansar swingdanser!
* swingdanser är osexigt och därför ett utmärkt sätt att umgås socialt

Ja, sen var det bara den där sista meningen som jag mindes under själva intervjun. Efter intervjun ändrades rubriken på webben från "Swing är den nya salsan" till "Swing är populärt och ... osexigt?"

När jag senare samma kväll pratade med folk som dansat lindy hop för många år sedan insåg jag dessutom detta: lindy hop har gått från att vara en ganska teknisk dans (då tränades det på turer och steg) till en dans med större fokus på känslan i dansen (nu tränas hur det ska kännas när turerna förs och följes). När jag gick min grundkurs låg fokus på trippelstegen - idag är fokus på att föra och följa, dvs att dansa. Idag finns det också många fler möjligheter till socialdans än för tio år sedan.

Idag kan man hitta mängder av klipp på Youtube och Facebook på riktigt duktiga dansare, lärare och DJs (eller swing-jockey som vi säger ibland) lägger ut sina sina låtlistor på Spotify, folk bloggar om swing och retrotrender och var är folk när de hittar allt detta? Varsomhelst! Man använder sin egen lilla smarta telefon. Det är oändligt lätt att sprida budskapet att swingkulturen och dess danser är alldeles, alldeles underbar.

Dessutom har musikutbudet förändrats och kunskapen om swingmusik ökat, många gamla inspelningar har getts ut digitalt med fantastiskt ljud och nu spelas mer än bara 50-tals "lunka-lunka"-swing. ("Lunka-lunka" är musik som går precis för långsamt för att kännas bekvämt att ta de berömda trippelstegen till - som mer hör ihop med fart och fläng.) Det spelas mer varierad musik (ibland spelas något helt annat än swing men med samma grundrytm) vilket inbjuder till mer musikanpassad improvisation. Mer lek helt enkelt!

Alltså är min slutsats:
1) swingdanser är i sig populärt för dem som gillar swingkultur (och retrotrenden)
2) swingdanser är populärare idag än igår därför att dansglädjen sprider sig utanför dansgolvet (via webben) och lockar fler att prova på
3) swingdanser har blivit skönare och roligare att dansa än det var för tio år sedan

Att bli äldre är inte det sämsta

För en dryg månad sedan fyllde jag år. I sann barnslig anda tog jag mig för att fira mig själv, naturligtvis med hjälp av andra, som sig bör. För det är ju jag som ska firas, inte min ålder. Att bli äldre har en tendens att efter ett visst ålderstreck (osäkert vilket) upplevas mindre kul än tidigare i livet men om man tänker på alternativt är det fantastiskt roligt att fylla år.

Nåväl, eftersom jag denna födelsedagsmåndag var gräsänka fick jag planera min dag på egen hand. Två dagar tidigare hade jag vurpat med cykel och trots min cykelhjälm fått en liten hjärnskakning, så jag var inte riktigt på hugget. Jag gjorde ingen födelsedagsfrukost (den som älsklingen numera brukar göra) åt mig själv. Vilken miss... Resten av firandet blev en berg- och dalbana.

På jobbet sjöng mina kollegor för mig (tacka vet jag Facebook!) men min älskling hade tappat bort sin mobil och jag saknade hans sms... På kvällen tog jag en drink med några vänner och fick en Jasper Fforde-bok i present, hurra! Lite senare på kvällen gick till min dansförening för jag vet att den som fyller år får en födelsedagsdans. Jag drällde runt lite men det hände ingenting så till slut fick jag be en av killarna att starta födelsedagsdansen och be DJ om en låt i lagom tempo (hjärnskakningen, ni vet). Hälften av dansarna kände inte till "födelsedagsdans" så de fick läras upp. (Födelsedagsdans är en tjuvdans, alla står i en ring och klappa takten, den som fyller år får dansa hela dansen och blir "stulen" om vart annat av andra dansare.) Lite av ett antiklimax, men å andra sidan fick jag dansa med folk jag aldrig dansat med tidigare.

Kör på onsdagen -då blir man i alla fall sjungen för, det är tradition! Nä, det glömdes bort...

Helgen efter var det dags för en födelsedagsbrunch, hos min kära mor och far. Jag hade gjort en tårta. Jag hade ju faktiskt inte fått svar på min inbjudan, men tänkte inte på att det betyder att folk INTE kommer... Så varken moster, morbror, kusin 1 & 2 med resp var där (kusinerna med resp hade jag ju träffat på födelsedagsdrinken) utan istället kom min halvbror, hans fru och deras kompis. Ja, och min andra halvbror som bor hos mor & far just nu. Dessa två bröder pratar för tillfället inte med varandra. Presenter? Icke... (Jo, brunchen var ju mammas present!) Ja, de sjöng för mig, när älsklingen efter 1½ h sa: "Ska vi inte sjunga..?"

--~*~--

Nu när jag blivit ännu lite äldre har jag plötsligt börjar känna mig nästan så gammal som jag faktiskt är. Här är några exempel på tantvarningar som jag måste stävja:
1) Jag har en handkräm på mitt skrivbord på jobbet, eftersom jag blir torr om händerna.
2) Ingen har frågat mig på leg på systemet sedan jag var 33 år.
3) Min kropp behöver inte bli rultigare, den behöver tränas.

Därför har jag bestämt, i syfte att bibehålla ett yngre, roligare, hälsosammare jag så att jag orkar ha roligt precis hela livet:
1) Ta din födelsedag på allvar. Det kan hända att andra inte gör det. Hylla dig själv! Köp alltid en present till dig själv. (Det glömde jag i år!)
2) Man kan vara snygg och snyggt klädd fast man inte känner för det. Free you mind and the rest will follow!
3) Jag och älsklingen joggade i förrgår och det kommer att ske regelbundet.

Mot en gladare, roligare framtid: hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!

Matematik i advent

Jag tittar på min adventsstake och dess fyra lätt nedbrunna ljus. Jag upptäcker, till min oförställda glädje, att ljusen är nedbrunna i en expontiell kurva. Det är så vackert.

På höga höjder

Häromdagen berättade jag att min far, som jobbade som polis på Landvetter flygplats, tidigt talade sig varm om jobbet som flygvärdinna. Jag älskade flygplatsen, att flyga och allt som hade med flyg att göra (mina första planscher på flickrummet var ABBA och en Spitfire) så det tedde sig som ett ganska gott framtidsval.

Allteftersom förstod jag att min kära far, som också älskar att flyga (och har en pilotutbildning i bagaget) ville åt de dära gratisflygningarna som flygvärdinnans familj fick. Flygvärdeinneglamouren falnade även om drömmen om snygga arbetskläder, stunder i cockpiten och resor till jordens alla kontinenter fanns kvar.

Sen säger min kära sambo det som får den lömskaste av baktankar att ta ett kliv fram.
- Sa han aldrig att du skulle bli pilot?

Min far... han som lärde mig hantera kniv som fyraåring, klättra och klänga i träd och klippor, vända pannkakor i luften, laga cyklar och allt sånt som mina andra tjekompisars fäder lärde sina söner. Varför flygvärdinna och inte pilot? Min självkänsla till trots kände jag mig plötslig lite... förrådd.

De lömskaste fördomarna ligger nästan alltid strax under ytan och lurar. Vilken var värst; den att min far fostrat mig utan könsliga fördomar eller den att han trots min pojkflickiga uppväxt inte trodde att jag platsade som pilot? Eftersom min mor lärt mig att ta tjuren vid hornen frågade jag min pappa igårkväll. Han sa:
- Ja, näe... du vet med min egen erfarenhet av svensk pilotutbildning så tänkte jag att som flygvärdinna skulle du få alla fördelarna med flygjobbet men slippa en hård och krävande utbildning. Men hade du velat bli pilot hade vi stöttat dig till tusen. Du hade blivit en utmärkt pilot.

Så enkelt han förklarade sig: han ville inte att jag skulle gå en utbildning där halva klassen gick åt under utbildningen (som hans årsklass gjorde 1948-1952) men han ville gärna att jag (och familjen) skulle åtnjuta alla fördelarna förenade med en tjänst i flygbranschen.


Ordningen är återställd. Min bild av min könsneutrala uppväxt får fördomsfullt/fritt växa vidare liksom drömmen om snygga uniformer på jobbet.

Samlade säkra vårtecken

5. Man ser hur skitiga fönstrena är. Vårsolen är obarmhärtig.
4. Kajorna samlas i gäng och skränar. Trivsamt.
3. Män (i en viss ålder) med solbrillor i bilar (av en viss fabrikat & modell) som åker runt och spelar väldigt hög musik (av en viss karaktär). Irriterande men underhållande.
2. Klippta popplar. Nu snackar vi vårkänslor!

.. och slutligen, det säkraste tecknet på att våren är här:

1. Koltrasten sjunger. Ååh!



PS. Vårkläder i sig är inte ett vårtecken, det är ett uttryck för längtan efter vår och platsar därför inte på listan.

Jamie Oliver (och szechuan-peppar)

Jag ville ha Szechuan-peppar och hittar - på Ica Focus som hade szechuan-peppar i påse - inget annat än Jamie Oliver's Szechuan Pepper, Chilli & Ginger Salt Grinder. Alltså... det känns lite skumt att köpa kockars egna märkesvaror. Måste de sälja sig så? Men så mindes jag Jamie Oliver's TED Talk Teach every child about food, och då gav samvetet dispens.

Och ja... den är kanongod! (Särskilt på revbensspjäll.) Grabbarnas kock kommer till Stockholm ikväll och lagar mat i Kulturhuset.

Dagens Wikiquote

"Lycka är ett val som kräver ansträngning ibland."

Aischylos

Mat-trauman

---

http://www.ettklickforskogen.se/

---

En av mina äldre bröder var som 5-åring med vår far på besök hos någon tant. Min bror tog utav efterätten, åt lite grann och lade sedan ner skeden.
- Blev du mätt, lilla vän?
- Nä... jag trodde det var gott.

Barn är ärliga. Idag gör jag upp med några vuxna minnen av mat-trauman:
1) En paj blir inte "matig" för att degen är extra tjock och är gjord på grovt mjöl.
2) Det blir inte godare för att man blandar fler och fler och fler saker som är goda var för sig.
3) Det är synd om skam att dränka rådjursfärs i grillkrydda och soja.
4) Ja, man kan ha för mycket vitlök i såsen. Skilj på "vitlök" och "vitlöksklyfta".
5) Till det café som svarade "det är sånt som händer" när jag för tredje gången påpekande att jag hittat saker i maten som inte hör hemma där (hårstrån i varm choklad, kartongbit i kokosboll, påsförslutare i smörgås) hälsar jag "Ja, det var jag som skickade Miljö och Hälsovårdsinspektionen på er. Det är sånt som händer".

Lösryckt

Jag hastar in i den lilla butiken för att köpa bakplåtspapper (hemma står degen på jäsning). Vid kassan står fyra grannar och pratar med ett sådär lagom, bekvämt upprört tonfall. En av dem säger "Ska jag vara utan tv ända till tisdag? Tänk om jag hade haft barn hemma!"

Jag ler för mig själv och bekräftar med ögonblickar mot de andra att jag uppfattar ironin i uttalandet. Jag möter en annan slags blick. Jag inser att hon som just talat menar allvar och hon fortsätter "Då sa jag till honom: detta är inte ok, och snart kommer jag att bli otrevlig mot dig." Jag betalar och hastar hemåt.

Väl hemma rekapitulerade jag vad jag hade hört dem prata om, innan den från min sida feltolkade andemeningen fastnade i mitt minne. De klagade över hur svårt det är att få hjälp med saker som går behöver lagas. Att man alltid i telefon möts av ett "jajamänsan, det fixar jag om en dag eller två" och att det alltid tar veckor innan denna dag inträffar. Och så är det.

När jag flyttade hit tog det åtta månader att få hatthyllan uppsatt. Sedan dess har man ju lärt sig och gör allt själv. Kanske också med tanke på att vår förre hyresvärd kunde knacka i en yttervägg och säga: "Ja, men det är ju gips det här så det går ju bra med vanlig skruv." (Jag och snickaren utbytte Blickar och nästa dag fanns det rätt sorts plugg och skruv för blåbetongsyttervägg i mitt postfack.)

Men tillbaks till detta med bristen på tv ända till tisdag, eller nej... jag låter det vara. Jag släpper det nu. Det blir bara tramsigt att ondgöra sig över... ja, nej! Jag har en deg att baka ut på recept från Cum Pane.

Grann(o)samverkan

Se så fint kommunikationen går!

För den som försöker städa efter sig
i tvättstugan finns följande hjälpmedel.

Den här tvättstugan har två städerskor (men inte varje dag), men det är klart att ett ställe som används varje dag 7-22 behöver städas varje dag. Och det är nu kursen i "Hur man får hyresgäster att ta hand om våra utrymmen" kommer till nytta. Lösningen är ju glasklar: låt hyresgästerna själva ta hand om det så blir det nog ordning och reda! Om bara någon brydde sig...