tisdag 4 maj 2010

På höga höjder

Häromdagen berättade jag att min far, som jobbade som polis på Landvetter flygplats, tidigt talade sig varm om jobbet som flygvärdinna. Jag älskade flygplatsen, att flyga och allt som hade med flyg att göra (mina första planscher på flickrummet var ABBA och en Spitfire) så det tedde sig som ett ganska gott framtidsval.

Allteftersom förstod jag att min kära far, som också älskar att flyga (och har en pilotutbildning i bagaget) ville åt de dära gratisflygningarna som flygvärdinnans familj fick. Flygvärdeinneglamouren falnade även om drömmen om snygga arbetskläder, stunder i cockpiten och resor till jordens alla kontinenter fanns kvar.

Sen säger min kära sambo det som får den lömskaste av baktankar att ta ett kliv fram.
- Sa han aldrig att du skulle bli pilot?

Min far... han som lärde mig hantera kniv som fyraåring, klättra och klänga i träd och klippor, vända pannkakor i luften, laga cyklar och allt sånt som mina andra tjekompisars fäder lärde sina söner. Varför flygvärdinna och inte pilot? Min självkänsla till trots kände jag mig plötslig lite... förrådd.

De lömskaste fördomarna ligger nästan alltid strax under ytan och lurar. Vilken var värst; den att min far fostrat mig utan könsliga fördomar eller den att han trots min pojkflickiga uppväxt inte trodde att jag platsade som pilot? Eftersom min mor lärt mig att ta tjuren vid hornen frågade jag min pappa igårkväll. Han sa:
- Ja, näe... du vet med min egen erfarenhet av svensk pilotutbildning så tänkte jag att som flygvärdinna skulle du få alla fördelarna med flygjobbet men slippa en hård och krävande utbildning. Men hade du velat bli pilot hade vi stöttat dig till tusen. Du hade blivit en utmärkt pilot.

Så enkelt han förklarade sig: han ville inte att jag skulle gå en utbildning där halva klassen gick åt under utbildningen (som hans årsklass gjorde 1948-1952) men han ville gärna att jag (och familjen) skulle åtnjuta alla fördelarna förenade med en tjänst i flygbranschen.


Ordningen är återställd. Min bild av min könsneutrala uppväxt får fördomsfullt/fritt växa vidare liksom drömmen om snygga uniformer på jobbet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar