Det här med att klä upp sig till en fest, och nu menar jag rejält, det är ju helt enkelt underbart. Eller hur? Det finns en alldeles speciell tjusning med att vara extra fin. På Facebook finns en balsällskaps-grupp med undertiteln "För oss som vill leva som i sagorna" och det är en väldigt bra beskrivning. Vi har olika behov och ibland är behovet av att känna sig verklighetsflyktad extra stort. Det är då jag hänger mig åt "... kläder som ser ut som omslagspapper".
För min del ser jag gladeligen själva tjusningen i andra, så för mig är Nobelfester och dylika galor ett gyllene tillfälle för att mentalt frossa i taft, siden, vackert fall i tygen och matchande allt möjligt. (Men seriöst, den här klänningen är snygg men den passar inte på någon gäst på en Nobelmiddag. Håll stilen, vetja!)
Som alltid gäller det att hålla sig inom klädkoden. Att klä sig över klädkoden är inte snällt mot värdfolket och inte mot övriga gäster heller. Men ibland kan man helt enkelt inte låta bli. Och det är trots allt ett värre brott att klä sig under klädkoden, n' est-ce pas?
Vi är ett gäng som sedan några år tillbaka går på Göteborgsoperans Trettondagsbal. Klädkoden är "Mörk kostym" vilket innebär att vi i princip alltid klär oss två snäpp för högt. Förra året blev en av oss faktiskt tillsagd av ett par gäster för att han bar frack. Det kan vara en sista utdragen tonårsrevolt eller en form av snobberi-anarki för jag tänker då visst ha balklänning i år också. Det är ju en bal vi ska på. Dessutom säger de på Göteborgsoperan att "det är många som har långklänning och det är också välkommet". Så det så.
Jag håller med och vill tillägga att är det bal så vill jag ha frack. Tråkigt att folk skulle bli dissade då de bar detta förnäma plagg.
SvaraRadera