På höga höjder

Häromdagen berättade jag att min far, som jobbade som polis på Landvetter flygplats, tidigt talade sig varm om jobbet som flygvärdinna. Jag älskade flygplatsen, att flyga och allt som hade med flyg att göra (mina första planscher på flickrummet var ABBA och en Spitfire) så det tedde sig som ett ganska gott framtidsval.

Allteftersom förstod jag att min kära far, som också älskar att flyga (och har en pilotutbildning i bagaget) ville åt de dära gratisflygningarna som flygvärdinnans familj fick. Flygvärdeinneglamouren falnade även om drömmen om snygga arbetskläder, stunder i cockpiten och resor till jordens alla kontinenter fanns kvar.

Sen säger min kära sambo det som får den lömskaste av baktankar att ta ett kliv fram.
- Sa han aldrig att du skulle bli pilot?

Min far... han som lärde mig hantera kniv som fyraåring, klättra och klänga i träd och klippor, vända pannkakor i luften, laga cyklar och allt sånt som mina andra tjekompisars fäder lärde sina söner. Varför flygvärdinna och inte pilot? Min självkänsla till trots kände jag mig plötslig lite... förrådd.

De lömskaste fördomarna ligger nästan alltid strax under ytan och lurar. Vilken var värst; den att min far fostrat mig utan könsliga fördomar eller den att han trots min pojkflickiga uppväxt inte trodde att jag platsade som pilot? Eftersom min mor lärt mig att ta tjuren vid hornen frågade jag min pappa igårkväll. Han sa:
- Ja, näe... du vet med min egen erfarenhet av svensk pilotutbildning så tänkte jag att som flygvärdinna skulle du få alla fördelarna med flygjobbet men slippa en hård och krävande utbildning. Men hade du velat bli pilot hade vi stöttat dig till tusen. Du hade blivit en utmärkt pilot.

Så enkelt han förklarade sig: han ville inte att jag skulle gå en utbildning där halva klassen gick åt under utbildningen (som hans årsklass gjorde 1948-1952) men han ville gärna att jag (och familjen) skulle åtnjuta alla fördelarna förenade med en tjänst i flygbranschen.


Ordningen är återställd. Min bild av min könsneutrala uppväxt får fördomsfullt/fritt växa vidare liksom drömmen om snygga uniformer på jobbet.

Världens bäst öl (idag): Brakspear Oxford Gold

Ett bärnstensfärgat öl med doft av knäck och aprikos, mycket smakrikt med inslag av malt och humle. Perfekt till grillat eller när man vill fira att man varit tillsammans i ett år.

Samlade säkra vårtecken

5. Man ser hur skitiga fönstrena är. Vårsolen är obarmhärtig.
4. Kajorna samlas i gäng och skränar. Trivsamt.
3. Män (i en viss ålder) med solbrillor i bilar (av en viss fabrikat & modell) som åker runt och spelar väldigt hög musik (av en viss karaktär). Irriterande men underhållande.
2. Klippta popplar. Nu snackar vi vårkänslor!

.. och slutligen, det säkraste tecknet på att våren är här:

1. Koltrasten sjunger. Ååh!



PS. Vårkläder i sig är inte ett vårtecken, det är ett uttryck för längtan efter vår och platsar därför inte på listan.

En liten vårhaiku

vårvindar hukar
runt grusiga stadsgator
ännu ingen sol

stadsdiset lättar
vårvärmen vågar sig fram
idag har jag kjol

Världens bäst öl (idag): Fuller's India Pale Ale

Doften är ren, frisk och bitter med humletoner av blommor och mörkt bröd. Aningar av toffee, metall och kokos. Smaken är mycket välbalanserad med både söt malt (småkakor) och aromhumle. Lite toffee och rågbröd som utvecklar sig till en mer bitter smak med en metallisk twist.

Perfekt till varma mackor (med szechuan-peppar).

Jamie Oliver (och szechuan-peppar)

Jag ville ha Szechuan-peppar och hittar - på Ica Focus som hade szechuan-peppar i påse - inget annat än Jamie Oliver's Szechuan Pepper, Chilli & Ginger Salt Grinder. Alltså... det känns lite skumt att köpa kockars egna märkesvaror. Måste de sälja sig så? Men så mindes jag Jamie Oliver's TED Talk Teach every child about food, och då gav samvetet dispens.

Och ja... den är kanongod! (Särskilt på revbensspjäll.) Grabbarnas kock kommer till Stockholm ikväll och lagar mat i Kulturhuset.

Osannolika boktitlar - sport

Det finns en fotbollsbok med titeln "Why England Lose & other Curious Phenomena Explained".

Tänk, det finns både folk som tycker att det är ett mystiskt fenomen att England förlorar i fotboll (jag lägger ingen värdering i det, jag har inte heller en aning), och två män som skrivit en bok om det och förklarar varför.

Beskrivningen ger lite ledning om hur. Låt mig citera: "Written with an economist′s brain and a football writer′s skill‚ it applies high−powered analytical tools to everyday football topics... ...It explains all manner of things about the game which newspapers just can′t see. It all adds up to a new way of looking at football‚ beyond clichés about "The Magic of the FA Cup"‚ "England′s Shock Defeat... ".

Fascinerande.