Jag jobbar i en telefonväxel. En av de saker vi gör riktigt bra och som gör våra kunder till ännu nöjdare kunder är att vi sållar bort säljare och kopplar fram de samtal som företaget vill ha. Det är något på rösten, tonfallet, flödet i ordföljden som gör att vi ganska raskt hör om personen i fråga har ett verkligt ärende eller vill sälja in något. Idag gick det till såhär:
- Välkommen till [företag X]!
- Hejsan, jag... läser på Chalmers och gör ett exjobb och vill tala med en arbetsledare hos er, säger en typisk ung röst, med stockholmsk dialekt.
- Söker du någon särskild person, eller vill du tala med vem som helst? säger jag medan jag tänker att hon låter inte som en exjobbande Chalmerist.
- Ja, nej... typ vem som helst.
- Exjobb säger du, det låter intressant! Vad är det du läser på Chalmers som gör att du vill tala med en arbetsledare här på [företag X]?
- Ja, precis...
- Nej, nu ställde jag en fråga till dig. Vad är det du läser på Chalmers?
- *klick*
Jag tror det var en säljare i alla fall. Annars har jag knäckt en stackars Chalmerist. Det vore ju trist.
